Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Blå Skogen
Genom snår spang hon, hon visste ej hur hon kom
fram, öfver stenar som rullade bakom hennes fötter, öfver
kärrmark som gungade och bubblade och skvattrambuskar
som knäcktes och strödde sitt giftiga gula damm. Skogen
sprang med henne i förföljelse, kulivräkta träd sträckte sina
svarta rötter som drakhufvud, vanskapliga, slingrande björkar
snodde sina glatta stammar som ormar, mörkret smög ur
klyftorna, och en flock tjädrar lyfte med tungt och brakande
dån ur hallonbuskarna. Aldrig hade hon varit så rädd i
skogen förr, aldrig hade hon vetat af att den var sådan.
Den var hemsk och vild, den ville ha hennes lif, den var
full af troll och alla slags dunkla väsen som hotade henne,
det hväste och mumlade och log inne under hulten, hon
sprang, tills ådrorna höllo på att brista. Först när hon var
färdig att sjunka, kom hon på den tanken att iakttaga, om
där var steg efter henne ännu, men hennes blod bultade vid
tinningarna, och det ringde i öronen, hon hörde tusen ljud
som icke funnos och kröp ner för en brant att gömma sig.
Då såg hon under sig tjärnen med det bottenlösa djupet,
mörk och stelnad, som om där vore ständig natt öfver den,
hon slant i sin förskräckelse och räddade sig från att falla
blott genom ett förtvifladt grepp i en björk. Där hängde
hon, hon visste icke hur länge, och blodet susade och
klämtade i hennes öron, och ögonen stirrade som förtrollade
ner i den mörka spegeln, tills svalkan småningom lugnade
henne, och hon matt gick hem.
Där stodo korna, bölande af otålighet vid grinden, hon
tog ett par af dem i famn af glädje att finna bekanta väsen
igen och grälade på dem för att hon fått leta dem.
När hon fått in dem, stängde hon grinden
omsorgs-fullare än vanligt och sprang till sin lille och slöt om honom
med en ömhet så rädd och våldsam, som hon aldrig känt
den förr. Det är bara du och jag, tänkte hon, bara du och
jag, och jag vet inte hvad vi ha omkring oss. Att gå ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
