Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smutsig af sot. sliten, blodig och oigenkännlig, bara det
tof-viga håret hade kvar sin gamla färg.
Nils böjde sig ned vid sidan af henne, kunde ej få fram
ett ljud, hon slog med händerna mot honom och kved,
trodde att det var en af fienderna. Men vid beröringen af
hans hand på håret, en blyg stackars åtbörd, som ej tordes
bli till smekning, förstod hon hvem det var, där blef ett
skri af glädje till i strupen, men kom icke mycket längre,
de våta ögonlocken öppnade sig, och hon såg på honom.
Han förstod, att hon ville säga något, men ej hade nog röst,
och att han skulle luta sig ned, och han gjorde så.
Hennes ord voro nästan ohörbara: Gossen, inne i stugan,
upp till honom!
Han kunde ingenting säga, men lät de andra förstå, att
de skulle hjälpa till att bära henne. När de kommo fram.
var hon ännu mattare än förut, låg som död redan. I mörkret
hörde de ett pip, trodde att det var från henne, men när
elden fått växa, och skenet flammade omkring, sågo de
hvad det var och förstodo, och Marit såg också, såg mer
än förut, med ögonen vidgade och lefvande af hennes sista
lif. Hon tycktes nästan lycklig, när hon fick känna honom
intill sig, och hade ännu röst att säga till om, att korna
skulle mjölkas, och den första för barnet — sedan miste
hon medvetandet, och snart efter dog hon.
Kvar efter henne lefde barnet och historien om hennes
öde och hennes sista och skönaste låt med dess vilda klang
ur skogen, som ännu sjunges och kommer de små att rysa.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
