Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gallerverk vid sidan uppbar Don Manuels torkande linne.
I ett skuggigt rum, som fick sin dager från gården, fortsatte
de så att bedyra sin okufliga tillgifvenhet och stora glädje,
eftersom de icke hade något annat att säga hvarandra, men
Don Juan kunde icke undgå att märka, att hans värd hade
något på sinnet. Till slut tog denne efter tusen ursäkter
upp en börs ur fickan, plockade ut tre eller fyra stycken
mynt, som icke sågo ut att vara gångbara, smekte dem med
fingrarna och blicken och skulle till att motvilligt lägga dem
ifrån sig i ett skrin. Don Juan blef en smula nyfiken genom
den gnista, han plötsligt sett flamma upp i vännens eljest
tämligen matta ögon, och ville veta orsaken därtill.
”Senor Don Manuel, mycket afhållne vän,” sade han,
”det har icke kunnat undgå mig, att de mynten där äga en
synnerligen ovanlig skönhet, och ni skulle göra mig
tusen-faldt förbunden genom att låta mig betrakta dem närmare
och stå min okunnighet bi genom att förklara mig deras
värde.”
Don Manuel sprang upp i ifver och lämnade honom
mynten, ehuru han bara hade behöft sträcka ut handen
med dem.
"Detta, Senor Don Juan, är en romersk silfverstater
från Bilbilis, en nu förgången stad i närheten af Calatayud;
prägeln är från kejsar Tiberio, som ni själf kan se. Detta
är en Caligula från Osca, det nuvarande Huesca, och det
där en kejsar Augusto från Calagurris Julia Nassica, hvilket,
som ni lätt hör, är detsamma som Calahorra.”
Don Juan blef häpen öfver alla dessa obekanta namn,
som flödade öfver honom. ”Vid San Gennaro se så,
jag glömmer att jag icke är i Neapel — vid alla helgon,
Don Manuel, ni är då en lärd?”
Don Manuel rynkade ögonbrynen och slog med båda
händer ifrån sig beskyllningen. "Visst icke,” ropade han,
”visst icke, men jag är samlare, ser ni, och då har jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
