Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O ’ O •...O -... O - - O •..•o* O ’ ..-O -...O •... O ’ -. O’ .. O–., o- O ’-.- O.
Per Hallström
fått lära mig en del, för att icke bli lurad. Jag har mycket
bättre nummer än dessa, som ni strax skall se." Och han
drog fram flera små skrin, innehållande smärre askar, och
började plocka upp. Där satt så Don Juan och räckte ut
handen efter mynten, såg på dem och räckte dem tillbaka
igen. För hvar gång fick han med detsamma ett eller flera
namn, hvilka det föreföll honom att han lärt som barn och
yngling, men varit nog dålig att glömma bort igen. Detta
kom honom att känna sig ödmjuk och nedstämd, och äfven
Don Manuels ifriga och stolta ansikte ingaf honom många
tankar, som han icke genast lyckades att sammanfatta. För
att visa att han var med, grep han ett synnerligen illa klippt
mynt och höll upp det mellan tummen och pekfingret.
"Detta här, Don Manuel," sade han, ”detta här med
de underliga tecknen, som likna nycklar och tänger, är
väl en morisk dirrhem?”
Men Don Manuel slog ned hans misstag från långt håll.
"Alldeles icke," skrek han, "det är, som jag sade er,
Sehor Don Juan, en arabisk felus." Och Don Juan kände
sig ännu mindre och insåg, att han tagit fel på mer än en
ting i sitt lif. Bland annat på Don Manuel, som nu nästan
imponerade på honom. Och medan denne med anledning
af en af de främsta skatterna i sin samling, ett gotiskt
mynt med konung Achilas bild, höll ett långt föredrag och
utvecklade, att om ej detta slags mynt funnits, skulle man
vara olycklig nog att icke ens veta af, att konungen regerat,
korn Don Juan till klarhet med sina intryck. Han betraktade
allvarsamt Achilas hufvud, som såg ut att vara ritadt af ett
tre års barn, och när han fick se ett kors på slantens
baksida, kysste han det vördnadsfullt.
”Denne Don Manuel,” tänkte han, ”är en lycklig män
niska; det torde vara lika säkert, som att mina vador äro
för fylliga” — och han drog de senare under stolen. "Hans
ögon utvisa tydligt, att han vid hvarje steg finner ett nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
