Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur THANATOS.
THANATOS.
|ed en vindfläkt kom minnet denna morgon, när
jag trädde fram ur skogsbrynet öfver solstrimmor
och lätt gulnade blad mellan trädens långa skuggor.
Framför mig sjönk marken sakta, frisk och grön ännu med
en mycket lätt dagg, som tecknade fotspåren från dagen
förut i ett knappt märkbart grått och lyste i små gnistor,
där den runnit hop på de största stråna.
Ett luftdrag så som bara den första hösten har det,
oändligt lätt och rent i sin frihet från all doft och sin friska
kyla, i hvilken ännu ingen däfnad från fuktiga löf blandat
sig. En förnimmelse som från nyss badade, lätt rysande
unga lemmar som smekas af en redan litet mattad sol.
Kanhända föll också ljuset ned öfver ansiktet på något
särskildt sätt, som det gjort då och aldrig sedan förr än nu.
Kanhända väckte detta i någon af de glömskans vida trakter,
som rymmas inom oss alla, och där endast drömmen hämtar
det luftiga stoffet till sitt lekverk, ett svagt eko, en ljusning
i det gråa, och ögat fångades däraf och vande sig att se
bland de tunna skuggorna, och tiden försvann, och allt
stod lefvande omkring mig. Kanhända ljöd ur den täta
skogen pipet af en fågel — ty nu sjunga de ju icke mera —
så svagt att blott min inre hörsel fångade det, där jag gick
förbi. Kanhända kom från kyrkogården, som låg nära, en
af dessa impulser från de dödas värld, dem vi ana men icke
förstå, och förenade sig med allt det andra, ljus och fläkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
