Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ljus och vek gestalt, som nu sveptes in och blef till ett
med de klara och bleknade solstrålarna i fönstren, två ögon
som omedvetet gåfvo sig i den första skygga känslan, tonfall
af skratt som är nära gråt, glimt af lycka som kunde blifvit
till, sakta klagande ljud af tid som kunde ha kommit, liksom
ifrån ofödda själar som ännu längtade efter kropp. Men
han såg ju så ljus och segerglad ut!
Jag förstod honom icke, och midt i dessa tankar
blandade sig min egen nyss vakna längtan och skymten af Teresas
vackra och barnsliga figur och blodets klappande pulsslag
och afskedets vemod och kyligt luftdrag och golftiljornas
matta af skuggor och solstrimmor och lukt af friska äpplen
från tomma kamrar som tagits till visthus.
När jag kom ner efter några minuter, stod Teresa leende
och pratande ifrigare än vanligt, kinder och läppar sällsamt
röda, och ville icke se emot mig. Jag glömde bort honom
och allt hans för henne, eller rättare, den enda tanke han
ingaf mig var svartsjuka, barnslig och tokig som allt det
andra. Han var fortfarande lika glad, men litet nervös och
såg ofta på klockan.
”Om vi skulle göra en promenad,” sade han. "De kunna
ju inte dröja länge?”
Teresa var förtjust med på det, hon ville icke bli ensam
med mig, tänkte jag, och icke heller jag ville det, ty hvad
skulle jag ha sagt henne? Men jag ville icke lämna henne
heller och förklarade min beredvillighet att göra sällskap.
Alla barnen gjorde detsamma, och så skredo vi ut i det fria.
Det föll sig naturligt att taga vägen mot den nämnda
kyrkan, rätt mot väster, ty där höll alléen vid hela sträckan
och bildade längst bort som en liten mörk port mot den
hvita muren. Jag drog mig tillbaka i det andra ledet; i det
första gingo den främmande och Teresa, och barnen voro
än omkring dem och än omkring mig, springande, dröjande
och ifrigt pratande. Solen stod låg och bländande midt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
