Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thanatos
ansiktet på oss, gömdes bort bakom kronorna, blinkade till
för stammarna och kom igen. För den klara glansen kunde
vi knappast se den jord vi trampade på, som blef nästan svart
af kontrasten; vi gingo med sänkta ögonlock och kände oss
liksom burna framåt. Vinden var mycket lätt och frisk som
ett tunt och kyligt vin. De mörka löfmassorna fingo metalliskt
glitter öfver sig, barken tycktes fast och hård som sten.
Från dikeskanten ljöd gräshoppornas sång eller spel, kom
ständigt på nytt och lämnade oss aldrig. Med sin spröda och
glasklara, oändligt muntra och enformiga ton tycktes det
dallra fram för en stråke ur själfva himlens spröda och
glasklara kupa och vilja hålla på så i evighet.
Så ofta jag kunde för solen, såg jag på Teresa; trots
sin ljusa dräkt blef hon mörk emot den och hennes lilla
gestalt fick konturer af guld, och håret lyste som ett sken
om hennes hufvud. Hon tycktes mig lik en gyllenkantad
fjäril, och på samma gång hade jag nu, liksom första dagen jag
såg henne, en lätt rysande känsla, att hon måste vara mycket
lik sin syster. Det föreföll mig, att den främmande tänkte
detsamma, men sällsamt nog utan någon dysterhet alls; hans
ansikte var hela tiden vändt emot henne, leende och öppet,
och bakom och öfver henne tycktes han se fram mot något
mycket godt och vänligt och kärt.
Han talade om sina resor, för att roa henne och oss,
men halft förströdt, han tycktes tänka på annat och ännu
lyckligare. Jag fångade nästan bara namnen, men för min
gosseromantik lade hvart och ett af dem en tum till hans
växt, och min motvilliga beundran för hans segervissa, lugna
och blida figur steg allt högre. I jämnhöjd därmed steg
den barnsliga svartsjukan och den barnsliga förälskelsen,
och med blicken på min tillbeddas lilla lätta gestalt, som
sväfvade öfver den svarta jorden, anade jag mig in i poetisk
sorg och poetisk gränslös lycka och skiftade mellan båda lika
fort som stegen förde mig genom skuggor och solstrimmor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
