- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
164

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon hadc så långa mörka ögonfransar som du, Teresa
och när hon fällde dem, gaf det just det intrycket. Hon,
hvars väsen kommer igen i vårens nya glans och doft och
mjukhet, med förhoppningar som aldrig helt skola bli fyllda,
men med glädje som heller aldrig helt bedrar. Hon, som
nu skall sofva så mjukt i marmorro — öfver natten — öfver
vintern.

Jag såg en staty i Rom, den drog till sig min blick
med sällsam makt, det var som om den bara för mig legat
och väntat genom sekler i jorden, stått genom sekler och
väntat i galleriernas tystnad. Den är mycket mild, mycket
allvarlig, mycket stor och skön. Det är Thanatos,
dödsguden ; länge har man trott, att det var Eros, och betraktat
den i undran. Nu förstår jag, att den var båda två, nu ser
jag hvad den liknade. Förenade så i mild och marmorhvit
harmoni, skall jag nu ständigt se dödens och lifvets makter
som i denna stund, med denna glans och dessa skuggor,
denna lätta friskhet och kyla omkring mig och edra
barna-ansikten, som så litet förstå mig, men som höra med i det
hela.”

Han blef tyst och reste sig upp; hans min var glad
och lugn.

Barnen andades ut i lättnad att det var slut och
längtade att komma därifrån. Jag hade hela tiden sett på Teresa.

Icke heller hon hade förstått allt; där hon stod med
blicken mörknad och djup, hade hon anat och ryst tillbaka
och skälft som en sträng för en alltför hög och klar ton.
Hennes barnsliga gestalt, hennes mun — var den röd ännu
af kyssen? — hennes blick, som ville vara munter och
tröstande i sin tårfylldhet men blef skrämd igen, allt tycktes
säga: Lät mig vara! Låt mig vara barn och vara glad, ryck
mig icke ur det! Hvad är det som väntar mig? Jag vill
ingenting veta, jag vill ingenting fatta; hvad jag är. är
jag skapad till låt mig vara!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free