Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thanatos
ingen annan hade jag att skrifva till om henne, jag ville
ha henne vackert oberörd för mig, bara till för mig. När
jag kommer hem, är hon kvar, det föll mig aldrig in annat.
Där nere i södern är lyckans land, där tror man på
lyckan som på den fasta mark man trampar. Allting är där
till annorlunda än här i fast och skön begränsning — här
är allt obestämdt, musik och längtan, aldrig helt verkligt; där
klingar nuet som myntadt guld. Hur skulle jag där kunnat
ana hvad som skett?
Genast jag vände hemåt grep mig längtan fast vid bröstet,
jag ilade hit, luften sjöng för mig under farten. I dag kom
jag hem till min ensamhet, ingen frågade jag, ty hvarför skulle
jag fråga, jag skyndade mig bara hit. jag visste, att nu skulle
det ske, hinder kunde icke finnas, jag hade knappt en skymt
af oro i min lycka.
Så träffade jag er, barn, och så förde ni mig till henne.
Ni visste inte hvad ni gjorde, men ändå tackar jag er därför;
det var en vishet i det, en fin känsla som icke kunde funnit
en skönare och djupare form. Hur plötsligt än stynget kom,
tackar jag er, för att jag fick veta det så. Här, med er
och detta omkring mig och henne så nära mig, i denna
stund, i detta ljus, är jag nästan lycklig.
Jag tänkte på henne, såg henne under hela gången hit.
Du är så lik henne, Teresa. Hvarje din rörelse gaf mig
en tafla ur minnet med färger, från hvilka tidens töckenflor
smälte bort. Du är barn, och hos dig blef det lustigt, som
jag beundrade hos henne, du gaf mig idel muntra tankar.
Så, plötsligt och utan förmedling, gaf du mig detta.
Men nej, det var inte du, som gaf mig det. Det är
hon här under torfvan, så nära min hand, att jag nästan
tycker mig känna hennes hjärta slå svagt ännu, så oändligt
långt från min famn! Hon, hvars tankar nu i lätt rysning
blekna med almarnas gulnande löf, hvars blick är i solens
bländande och kyliga glans och aftonens smekande skuggor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
