Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.O*’*.. 0 -...0 ... o •... o -., 0’ -.. o • ..-o o*-., o
hvirflande isflak som stöttes sönder. Ingen annan färg än
de tomma villornas nakna väggar och fläckar af rödt eller
grönt från stjälpta båtar på stränderna. Synkretsen afsågad
af granskogens svarta och taggiga linjer.
Kaptenen, en liten satt man som såg ut att vara aftagen
nedtill, gick af och an i sin lilla inhägnad som en björn i
bur. Jansson fann sin ställning kräfva, att han samtalade
med honom, såsom representerande öfverklassen på denna
båt. Han log emot honom och talade om vädret, men fick
blott korta svar, vågade därför icke bjuda honom på något,
som han först ämnat, utan drog sig litet skyggt in i
rökhytten och gjorde sin rekvisition af kaffe och punsch.
Han iakttog tydligt, att det imponerade på uppasserskan,
när hon kom upp, och lifvet blef honom med ens
rosen-färgadt igen. Han vek in ylletröjan vid armlederna och
knäppte kavajen för att se mera herrelik ut, han kallade
flickan vid förnamn och var nära att finna på ett litet skämt,
innan hon gick. Han njöt igen och i förstärkt form af alla
de tankar han sysslat med.
Om han nu blefve rent af nästan förmögen, skulle han
gifta sig genast eller unna sig en tid af uppsluppen glädje
med till exempel henne, Mari här? Hon tyckte synbarligen
om honom; han var en vacker karl med af naturen spetsigt
skägg och mustascher. Han skulle kunna skämta, om han
fick någon öfning i det och kom Öfver det värsta. Han
skulle nog en gång bli bror med kaptenen; han borde, han
som andra, ha litet roligt. Augusta väntade gärna, ty hon
var en förståndig flicka och längtade säkert icke efter
äktenskapets besvärligheter men skulle bära dem mönstergillt, när
de kommo. Ingen hade reda på deras tycke för hvarann,
och de ord de sinsemellan bytt därom voro tämligen få och
enkla men tydliga nog genom ömsesidig visshet; hon var
en präktig flicka och han en tusan till karl.
Hur hade han icke tagit sig upp tänk bara! Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
