Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur DE FYRA ELEMENTERNA.
DET STUMMA.
jielian berg låg byn, just där fjälltrakten med sina
sista trappsteg gick Öfver i det vida och låga
kustlandet. Skogen var högre och mörkare då än nu
och täckte öfver allt, där ej vattendragen med stigande
höst-och vårflod hållit träden undan, byggt vallar af svämstoff
och klädt dem med gråa videbuskar. Men här fanns en älf,
och i dess rymliga dalgång hade människor tidigt slagit sig
ned. De hade dikat ut ängarna och plöjt upp de bästa till
åker, satt yxa och eld till roten på jätteträden och släkt
efter släkt vidgat ut sitt område. Nu låg det och lyste i
södersolen, icke öfvermåttan bördigt, men godt och vänligt
nog, nedanför sluttningarnas röda gårdar. De smala tegarna
med sin skiftande gröda fogade sig samman till ett
strim-madt och rutadt täcke, hvars väfnad om försommaren tycktes
vara den finaste och lättaste man kunde se. Själfva
gräsmyrarnas små lador glänste då silfvergråa och liknade en
kringspridd och hvilande hjord. Marken var emellertid lerig
och tog tämligen tungt arbete att sköta. Den böljade ännu
och hade icke nått slättens ro, den höjde och sänkte sig
som stelnade andetag ur ett bredt och kraftigt bröst.
Strax ofvanför gjorde älfven sitt sista fall, där den
trängde sig samman och röt okufvad i vinter som sommar.
När det blef frost, steg där hvit ånga upp och vältade sig
fram i draget efter strömmen för att falla ned på stränderna
som isbark, tidigare än den riktiga snön kom. Barnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
