- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
186

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och just därför, att hon själf älskade så högt, tog hon
hårdare och strängare fatt i sitt inre. Hon visste väl, att
om så skett, som hon befarat, skulle det för en god man,
som Gabriel, ledt till äktenskap. Eller, om hon toge sig i
akt, kunde hon locka honom på i allo hederligt sätt, trots
sin fattigdom. Men med minsta fulhet eller list ville hon
icke ha lyckan, om det ordet då för resten passade, icke
hon och icke med honom, fastän hon i fråga om andra
kunde se dylikt så fördomsfritt, som det var vanligt i hennes
krets. Nu gäller det mod, tänkte hon, och i och med
detsamma hade hon öfverflöd därpå, och hennes beslut stod fast,

Nej, svarade hon, det ville hon icke.

Och i Gabriels ögon dog glittret ut. Också han gjorde
upp räkningen med sin kärlek och tog allvarligt och hårdt
i den.

"Hon besvarar den inte," tänkte han. "Det hade jag ju
heller aldrig väntat. Bara, att kanske en gång . . . Men det
var inte så bestämdt. Hon har rätt; om hon känner det
så, är det så godt att genast klippa af."

Och därmed var det för honom ännu omöjligare än
förut att ens låta skymta något af det han menat. Deras
afsked blef kort men vänligt. Som god husbonde och god
tjänare skildes de åt, men mycket tunga blefvo bådas steg
ifrån hvarann.

III.

Ingert ville icke stanna på trakten. Att gå där, allt
fjärmare från honom efter som tiden gick, att se honom
ta hustru, dansa på hans bröllop, möta hans barn, det var
omöjligt. Skulle åter en tillfällighet föra dem samman, då
hotade skammen igen, ty nu mer än någonsin kände hon,
att det var för honom hon var till. Hon for bort att ta ny

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free