Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O S..O ... O ... o -.. O* -...O * O -...O’ ...-© ••-.’O- - . o *.. 0"-.. 0”*.. 0.
Det Stumma
tjänst, långt nedåt älfven och så vidare åt söder, på
slättlandet.
Hon fick den hos en bonde vid namn Nils. Han hade
mycket jord och mycket folk under sig, var ansedd af alla
och en god och allvarlig man. Sedan kort tid var han
änkling med en liten son.
Han fäste sig mycket vid den främmande flickan, som
gick tyst och värdig i sina sysslor och hann mera så än
andra med munterhet. Hon tycktes höra till en annan krets
än medtjänarna, utan att hon med vilja höll sig afskild från
dem. Men hvad som gjorde henne så, det var, utom de
anlag naturen gett henne och det ännu litet förgrämda minnet
att hon var född till annan klass, kärleken och saknaden
efter den hon lämnat.
"Hade han känt som jag," tänkte hon, ”skulle han redan
ha följt efter och hämtat mig. Nu skulle jag genast följt.
Jag är ju jämt där borta, fast jag tycks lefva här. Hvar
natt måste det vara dit jag drar, fast jag sedan inte minns
hvad jag sett. Hans röst hör jag ännu vaken i det
underliga genljudet, som där tar fatt på hvar ton. Jag skulle vara
mindre trött, om jag i verkligheten finge nöta mina fötter
på stigarna dit. Det är väl, att han icke af en händelse
bringas nära, ty då vore min lott kastad. Så här kan det
icke få fortfara med mig; jag måste, måste glömma."
När husbonden efter en tid frågade henne, om hon ville
bli hans hustru, blef hon blek i stället för röd.
"Ödet vill så,” tänkte hon. ”Allvarligt och godt är det
mot mig, och böjer det mitt hufvud, så att det gör ondt. är det
bara för att jag måtte se min räddning. Endast i plikten har
jag hittills funnit min hvila, fast den blef njugg och lättstörd.
Tar jag den nu större och högtidligare, då vet jag, att den
ger ännu mera, om den också kostar mera. Då måste jag
kunna tvinga min tanke, och ända in i mitt lönligaste hjärta
skall jag bli som jag bör. Den man som bjuder mig sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
