Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor eller ringa, samma stål går genom bådas våra hjärtan.
Jag borde aldrig ha kommit, och jag får icke stanna här.”
Men hela dagen längtade och drogs han hem igen. Han
var som förtrollad och kände, att hans vilja ej längre var
i hans makt.
"Jag har funnit min lott, sådan den mätts till för mig,”
tänkte han, "jag klagar ej heller. Jag har henne ju nära.
För henne har det nog ingenting betydt, det är bara sårad
stolthet. Jag var hennes husbonde och påminner om det
hon vill glömma."
Det hela hade redan blifvit en vana som icke kunde
brytas.
Nils och husfolket hade också vant sig vid den luft,
som den främmande fört med sig i stugan, och märkte oftast
icke skillnaden mot förr. För att göra sin kyla mot honom
mindre uppenbar och lyfta den undan misstankar, hade
Ingert blifvit mycket fåordig mot alla och sade blott det
nödvändiga. Det är väl hennes väsen, tänkte de, och de funno
henne vacker i sin stolta och unga värdighet, knappt att
önska annorlunda, helst ingenting brast i alla hennes plikter.
Mot mannens barn vände hon nu allt det som annars
ej fick tränga fram. Hon blef den ömmaste mor för gossen,
men en mor utan glädje, som blott ger och ingenting väntar
sig tillbaka. När han var sjuk, kunde hon gå och bära och
söfva honom i timtal, lyssnande till hans kvidan och sitt eget
tramp. Sedan satt hon glömsk af allt och vaggade honom,
som om hon burit en sorg i famn, stirrande ut öfver hans
ljusa hufvud mot skuggorna, som bredde sig tätare, och
mörkret som steg från golfvet likt en öfversvämmande flod.
Blef hon ropad till något, var det med saknad och liksom
sliten från något ljuft hon lade ned sin börda. Barnet höll
af henne tillbaka, men på sitt eget sätt. Det slöt sig till
henne, men log sällan i hennes närhet. Det blef stilla och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
