- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
197

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tankfullt, som om det sett de vuxnas värld i den allvarliga
och skrämmande framtiden.

Nils aktade henne ännu högre, för att hon visade sig
så mot hans son, och såg inga fel på henne, om det också
ibland förvånade honom, att deras lif blef så underligt
högtidligt. Men det passade honom ej illa, ty han var en långsam
och värdig natur, helt upptagen af att fylla sina plikter.

Och så gick tiden för dem alla.

VI.

En dag, när vintern var där igen, hände det någonting.

Man var ute i skogen och fällde träd. Det hade fallit
mycket snö, som börjat i dimma och regn men rensat luften
till skarp frost efteråt. Följaktligen hade den lagt sig i tunga
massor på de höga granarnas grenar. De hängde där med
former af vidunderliga slumrande väsen och grepo så fast
med sina tröga lemmar, att knappast någonting föll af för
darrningen af yxhuggen i den järnhårda veden. Nils tog ej
med i räkningen denna ökning i vikt, han stod för länge
kvar och högg vid roten af ett stort träd. Med ett brast
stammen af som glas och föll rätt öfver honom.

Alla hörde braket komma för tätt på det sista hugget,
alla förstodo faran, men ingen fann tid att tänka hvad som
var att göra. Blott den främmande mannen sprang fram,
snabbt som ett rofdjur, röck till sig husbonden, just då slaget
snuddade öfver hans hufvud, kastade honom till marken
under sig och fick honom räddad. Sin hand hann han icke
draga bort fort nog. Den fick ett slag, och en gammal
afbruten kvist i barken ref ett stort och djupt sår i den.

Nils reste sig upp och såg förvånad på sin räddare,
innan han fick klart för sig, hvad hans gärning varit värd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free