Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O " -.. o ’...O ’*,. O- ... o -.- O* -.. o • ..-o -..O"...-©- -. O" - . o* -.. O-’-.. O -’-, o.
Det Stumma
Ingert var alldeles hvit — det syntes, att hon insåg
hela vidden af den afvända faran, det syntes också, hur
hon greps vid tanken på den förlust som hotat, tänkte man
- alldeles hvit som en död, och nu kunde hon ej bekämpa
sin darrning.
Ögonen vidgade och vidgade sig, andedragen blefvo
korta och häftiga, och det skälfde på en gång våldsamt och
stelt kring munnen, som om ett upprördt och förvirradt tal
velat bryta sig fram. Men hon höll det tillbaka. Hon såg
ej ens på den främmande, bara på hans hand.
Det är dock något fruset och alltför hårdt i henne,
sade man till sig själf och vände bort blicken i lätt ovilja.
De två fingo stå där liksom ensamma i tystnaden och den
röda glansen.
Ingert ljummade vatten, löste upp det stelnade och tog
bort bindan. Då tog blodet till att rinna igen. Hon höll
på att falla i vanmakt vid anblicken, men hon betvang sig
tyst och gjorde hvad hon skulle. Det lyckades henne också
att nära på betvinga händernas darrning.
Den sårade stod lika underligt leende, som när han
skadats, mycket blek också han, men med lysande ansikte
och ögon. Det var som om han njöt af smärtan, när det
fastklibbade linnet löstes ifrån, men när hon vecklade om
lent nytt, ryckte munnen till, nära gråt. När allt var färdigt,
stod han ännu och höll ut handen, som om han gärna velat
gå igenom detsamma ännu en gång. Det föreföll honom då,
att hennes åtbörd ett ögonblick tydde på tvekan, om hennes
värf var slut. Det kunde också vara en önskan äfven hos
henne att få hålla på längre. Han var säker att fingrarna
skälfde. Mer fick han icke veta, blicken mötte aldrig hans,
och hon drog sig snabbt bort.
Hela kvällen satt Gabriel, röd nu af sårfebern och med
ögonen ännu mer brinnande än annars, och såg in i elden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
