Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Hallström
"Han var icke därinne.”
"Så sök upp honom! Du får icke glömma någon.”
”Tänk på hvad du gör! Drif mig inte till det! Tänk
väl på hvad du gör!”
Hennes röst blef underligt djup. Mannen häpnade öfver
hur stora och svarta och förtviflade hennes ögon voro, där
han stod och lyste på henne. Facklans flamma slog i
vinddraget, själfva mörkret blef rödt och lågt. Kölden gnistrade
och kved på marken.
"Det får intet glömmas och gömmas,” svarade han
fast, ”icke nu längre. Fria från allt måste vi träda fram
inför Gud.”
Han kunde icke ge vika i detta. Han hade gjort det
flera gånger under året, då han börjat röra vid saken men
hejdat sig, medan hon hvar gång ryckt handen mot hjärtat,
som om det stuckit där. Då hade han tänkt: Det är för
mig, för att jag kunde göra henne emot. Men den
främmande hade lidit orätt; på denna dag måste detta gälla mest.
Ingert stod och såg på honom i ett och vände på
hans ord.
”Det får intet gömmas och glömmas. Du säger så. Du
vet det väl bäst.”
Hon spanade i hans ansikte, om han höll fast därvid,
men tiggde icke längre. Tvärtom, det var nästan hot i
hennes blick.
Men när han fortfarande stod där väntande, orörlig och
fast, utan att ens vilja upprepa det han en gång sagt, lyste
det upp en vild låga i hennes ögons mörker, ett underligt
sken af glädje och smärta, som han icke förstod. Han kände
icke igen henne. Hennes själ var icke längre där. Hon
skulle icke hört honom, om han talat, hon lyssnade till något
långt borta, som snärjde och band med djupa och
hemlighetsfulla ljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
