- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
203

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.O"’*...O’**...•O"’...’O***..•O*–..-O-’-..•0"...’0’\-O*’-..-O’’».vO.
Det Stumma

är det att hålla sig upprätt ändå, ser du. Har jag ändå
varit litet som en mor för dig, du som ingen har? Kan
du säga mig tack för året? Jag skall inte svika, jag skal!
hålla ut som hittills, och får du, det Gud förbjude, en gång
insikten om mig, då skall du också förstå, att det inte kunde
vara mer, och förlåta det som brustit.”

Gossen såg undrande på henne. Så mycket förstod han
redan i det samband som spunnit sig tyst och mörkt mellan
de två, att gråten störtade fram.

"Mor har varit god,” stammade han mellan utbrotten
och tryckte sig skyggt intill henne, ”mor har varit god.”

”Du måste också säga tack. jag skall säga det för dig.
vi skola tala i ett.”

Men utan att veta det knäppte hon sina händer
därunder och sade sitt tack till en annan i kämpande och
snyftande sorg med ett tonfall som skrämde barnet, så att dess
instämmande blef ett skrik. Hon måste vagga det till lugn
i famnen.

När hon reste sig upp, tycktes hon lättad och fri.
-”Så har jag då stått mitt prof, så ligger det bakom mig där
bland alla de andra skuggorna!”

Men hon såg sig ej kring efter någon hon kunde ha
glömt, utan gick snabbt ut.

Nils var färdig och hade fått blosset tändt. Nu höll
han det fram emot henne och såg noga på henne, medan
han frågade:

”Har du sagt ditt farväl åt alla därinne?”

Den färg, som luften lockade fram på hennes ansikte
efter all rörelse och alla stridiga känslor nyss, vek bort lika
fort som mörkret omkring henne. Men hon svarade helt
lugnt: ”Ja.”

”Åt Gabriel också?”

Hon darrade till. och där spände sig ett drag af ångest
kring hennes mun.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free