Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sålunda ha vi ägt en svensk lyrik af hög rang, och vi
ha äfven ägt något af svensk berättande diktning; ”Fredmans
epistlar”, ”Frithiofs saga”, ”Fänrik Ståls sägner” äro ju
bägge delarna på en gång. Obetydligare utan jämförelse är
vårt drama. Medan flera stora kulturländer i modern tid,
England, Spanien, Frankrike, ja slutligen vårt grannland
väster om Kölen, ha lyckats dana en nationell teater, har
den svenska litteraturens beroende af utländska former
ingenstädes visat sig så jämförelsevis fullständigt som här.
En hastig blick genom tiderna! Det obetydliga vår
medeltid kan ha haft af drama tillhörde naturligtvis detta
skedes allmäneuropeiska formation, mysteriedramat, under
kyrkans och latinets egid, och utan någon själfständighet.
Reformationstidens torftiga moraliserande skoldrama fortsatte
i viss mån medeltiden och saknade frisk och fri konstnärlighet.
När längre fram på 1600-talet äfven hos oss de bildade
började få estetiskt intresse för festspel och skådespel, så
blef det snart nog äfven renässansens Seneca-artade tragedi,
som gick igen på ”Lejonkulans” improviserade scen i
Stockholm och som blandades med nyare utländska beståndsdelar.
Svensk verklighet fanns så godt som endast i den icke
alldeles oäfna men ej heller till större konstnärlighet utbildade
komiskt burleska genre, som vid Uppsala marknader och
eljest afspeglade de lägre folklagrens lif.
På 1700-talet är det å ena sidan den fransk-klassiska
tragedien och alexandrinen, som beteckna utvecklingens
hufvudfåra mellan Dalin och Leopold, fastän också patetisk
eller känslosam borgerlig ”dram”, fransk-italiensk
operagrannlåt med flere genrer gjorde sig gällande. Å andra sidan
framkom under frihetstiden och senare ett lustspel, icke
vidare betydande och ofta, äfven det, inspireradt af främmande
förebilder. Men som lustspelet vanligen mer än tragedien
vänder sig till folkets mängd och är mindre ”litterärt”, bjödos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
