Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sinne. På 1820- och 30-talen införde Beskow hos oss en
ganska ståtlig, historiskt-romantisk dramatik à la Schiller,
där det främst gällde att praktfullt förhärliga något
fosterländskt minne. Håns mest betydande skådespel, Torkel
Knutsson, höjer sig med sin genomförda ”högre stil” som
konstpoesi öfver tidens mindre välsoignerade sceniska alster.
Det är den nya tidens ”romantiska” stil och språk, som nu
framträder i ny akademisk formtukt med Schiller och Tegnér
som högsta förebilder i stället för Voltaire och Leopold.
Kanske kunde man säga, att något af den allmänna ställning,
som under förra tidehvarfvet Leopolds ”Oden” och ”Virginia”
intogo till sina franska förebilder, intager ”Torkel
Knutsson” till de schillerska tragedierna.
”Torkel Knutsson” blef skedets första svenska originaldrama
i den högre stilen, som uppfördes — på Kungliga
teatern, det vill säga Operan, ty sedan år 1825 Dramatiska
teaterns lokal brunnit, spelades tillsvidare allt i operahuset.
Beskows öfriga stycken nådde ej scenen. Men den efterföljande
tidens skådespelsdiktare nöjde sig icke med att läsas.
Allt mera torde det under det stegrade verklighetsintressets
tid ha blifvit själfklart, att ett stycke icke blott skulle ges på
den fantasiens teater, som varit nog för 1820-talets romantiska
publik, utan borde ut på tiljorna.
Det ”stora dramat” fortsatte att idealisera vår historia
i den traditionella blankversens skrud. Johan Börjesson, den
s. k. siste fosforisten, som i sin ungdom skrifvit föga
betydande lyrisk vers, började på 1840-talet helt plötsligt dikta
dramer om Erik XIV, Gustaf Vasa m. fl. De vunno en
popularitet, som man numera till och med knappt har lust att
gilla ur konstnärliga synpunkter. Börjesson framgick ej i
den reguliere Schillers fotspår utan i den pittoreske och
omväxlande brittiske världsskaldens, hvars vitsande
prosadialoger han till och med sökte att direkt efterhärma. Hans
poetiska diktion har ej heller den beskowska versens rykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
