- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 24. 1800-talets dramatik. von Beskow, F.A. Dahlgren, Aug. Blanche, J.J. Wecksell, Frans Hedberg, Harald Molander /
15

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rancune, med helt annan komisk kraft till en synnerligen
lefvande typ [1].

Med ringare festivitas än hos Blanche men ändå icke
utan humör och förtjänster fortsattes lustspelet af Jolin, Frans
Hedberg och andra. Tidsfärg och blick för scenens fordringar
ha de inlagt i sina skildringar af svenskt medelklasslif, och
stockholmarne sågo sig länge med nöje i spegeln uti denna
icke lysande men stundom ej heller oäfna dramatik, hvilken
hos oss — som gärna i andra länder — varit hufvudstadens
insats i landets litteratur.

— Svenskt provinsiellt folklif hade emellertid redan på
1840-talet kommit på scenen genom en af Värmlands många
framstående litterära begåfningar. Fredrik August Dahlgrens
sorglustiga tal-, sång- och dansspel Värmländingarne” äger
sin betydelse som en på den tiden åtminstone skenbart
verklighetstrogen, låt vara romantiserad och tillrättalagd
folklifspjäs. Stycket har varit synnerligen populärt. Dramatiska
allmogespel saknas ej heller sedan; Frans Hedbergs ”Rospiggarne”
är ett bra sådant, och till Gustaf af Geijerstams
mera lyckade alster få räknas några realistiska
folklifsskildringar, som denne författare gjorde äfven för scenen.

— Den fina komedien, hvari på sin tid Bäckström
frambringade ett lustspel på vers som ”Evas systrar”, har dock
sällan eller aldrig framträdt hos oss med en så älskvärd
charm som i den unge Harald Molanders Rokoko från
80-talets början. Denna bagatell, hur är den ej full med all
den flyktiga doften, rosadagern och esprit’en à la Louis
XV, som just var ”rokoko” eller spiritualitetens lyrik;
och pjäsens eleganta skenvärld ägde också verklighetsdiktningens
nya möjligheter att ge illusion. ”Verkligheten”
kommer oss närmare in på lifvet i denna franska


[1] Namnet Sjövall har burits af en verklig teaterdirektör, E. P.
Sjövall, död 1834, som Blanche torde ha hört lustigt beskrifvas. Jämte
direktören i det franska stycket har väl denne Sjövall i någon grad varit modell
till figuren i »Ett resande teatersällskap». Också den roliga personagen
Öländer, som saknas i förebilden, lär ha haft lefvande modell.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/24/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free