Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mottaga spiran af sitt härskarvälde,
den kyska månan, darrande och blek,
ifrån sin eben-tron behärskar världen, —
men ingen hästhofs dån i stilla natten
bebådar hoppet om hans återkomst.
Omläser brefvet.
”Förrn aftonstjärnans stråle kysst ditt öga,
du återser din trogne Valdemar.”
Trycker bladet till sina läppar.
Jag släcker ut med kyssar hvarje ord,
att dagen ej skall se dem — intet öga
må hvila på min älsklings hand — blott mitt.
Hur underbar är kärleken! Hur gärna
sin värld han sluter i en slöjas halfdag,
lik silkesmasken, som ett enda blad
blott önskar, för att spinna in sitt lif.
Betraktar bladet.
Jag skulle rodna, om en kvinnas blickar
såg dragen af hans kärlek. Afundsfull
jag skådar vinden med hans lockar leka,
och källans spegel taga mot hans bild,
och blomman tryckas af hans fot i stoftet.
Närmar sig ett bord, där en lampa står, och itänder hastigt brefvet.
Du flamma, renaste bland elementer —
min känslas afbild — tär, förtär till aska
hans kärleks uttryck! I en annans hand
det bladet skulle döda mig. —
Förkolnadt
är ren hvart ord, förkolnadt själf hans namn
Ryser.
Hvad har jag gjort? — en isköld pressar hjärtat
Ringer; en tjänare inträder.
Ännu ej något bud från hertigen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
