Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej.
Tjänaren.
Kristina.
Låt vårdkasar tändas på hvart fjäll,
och sänd budskapare åt alla vägar!
Tjänaren går.
Hvad bör jag tro? — Så ömt han tog farväl.
Hur varmt han talte om min faders räddning! —
Dit har han ilat — dit. Hvarthän väl eljest? . . .
Tyst, svaga hjärta! Hviska ej förrädiskt
om otro, ormen likt, som hvässer gadden
mot spegeln, där han stinga tror en ovän,
men dödar blott sig själf. — Han trolös? — Nej!
Bär jag ej här en mäktig talisman,
som vittnar om hans oskuld? —
Betraktar sin ring.
Ha — svart! — svart!
Hvad afgrundsgyckleri —
Stapplar några steg och nedsjunker i en armstol. — Gör en rörelse,
liksom för att ännu en gång betrakta ringen, men sträcker, med bortvändt
ansikte, handen hastigt ifrån sig.
Jag kan ej se den mer–––––-
Sansar sig.
Men är det ej
ett bländverk af min dårade inbillning? . . .
Helt visst mitt öga irrat sig . . . af oro
min syn beslöjades . . .
Kastar åter en rädd blick på ringen och neddignar.
Nej, det är sanning! —
Betäcker sina ögon med handen. Tystnad. Blir varse askan efter
det uppbrunna brefvet.
Hvarför är ej mitt hjärta ren förkolnadt,
som denna aska, — kallnadt stoft, som den? —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
