Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prinsessan en sådan där fin halmhatt, som hon är så händig
att göra. Är det sant?
Lisa.
Ja, det har nock sin rektighet, mamsell. Anna är inte
heller lite styf öfver det, ho.
Lotta.
Nånå, det är också något som förtjänar att vara styf
öfver, tycker jag.
Britta.
Åja, men Anna är allt like fatti och palti för det ändå, ho.
Erik
häftigt.
Fattig? Och det säjer du så föraktligt? Det är ingen
skam att vara fattig, när man är en bra människa. Anna
är rikare än du i det goda.
Sven.
Hahaha! Hör herrskape, Erik och Britta tar redan te
med kärleksgnabb, jojomän: börjar i ti det som krokigt
ska bli, säjer ordspråke. — Men jag har nu ett anne ord
te säje, om herrskape vill vare så go och hälle i sine glas.
Lisa
afsides till Erik, som reser sig till hälften från stolen och ämnar säga något.
Stilla, käre Erik, gör oss ingen sorg!
Erik sätter sig åter, men visar under det följande en allt stigande oro.
Sven.
Det taltes om fattigdom, och det är allt en bra svår
tid vi lefver i, det kan inte nekes. Men ingen vet, om det
inte snart nock kommer ändå värre tider, så att te och med
di, som varet förmögne, får ta te tiggerpåsen.
Brukspatronen.
Jojo gunås, det är fara värdt, fader nämndeman. Vi
brukspatroner veta det bättre än mången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
