Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och de, som började med rån och våld,
med mordbrand slutade sitt segerjubel.
Daniel Hjort.
En skogsväg minns jag nu, en stormig natt.
Emot en kvinnas axel tyst jag låg
och lekte där med ett par svarta lockar.
K a t r i.
Det var din mor. Hon följde med din fader
till Åbo, dit han skickades att klaga
hos Fleming öfver knektarne.
Daniel Hjort.
Nåväl?
K a t r i.
Nåväl, för uppror och för mord beskylld,
emedan han sin egendom försvarat
mot Flemings knektar, dömdes han till bojor
och skymflig död på stupstock. Fåfängt låg jag
på knä för Fleming, bedjande om nåd.
Den grymme mannen såg mig kallt i ögat
och vände sig och — gick. Här är den plats,
där skuldlöst flöt din faders blod!
Här är den plats, där liflös ned din moder
af smärta dignat!
Här var det, som hon under nattens mörker
grät blek sin kind och sörjde håret grått.
Här har hon lyft dig faderlös mot skyn
och ropat ve, ve öfver mördarn Fleming.
Här tappade hon bort förståndets ljus
och, liknöjdt irrande i skog och mark,
åt bark af träd och sina tårar drack.
Månen går för ett ögonblick fram ur molnen och kastar sitt sken öfver dem.
Daniel Hjort.
Min mor, min mor, ja, det är du, är du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
