Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då vildt en skara utaf Flemings knektar
i rummet rusade, af blod bestänkta.
De hade varit hos din far i rian
och fordrat där, att med den rest af säd,
som våld och krig uppå hans åker lämnat,
han genast skulle deras säckar fylla.
Bengt var den mannen ej, som slikt fördrog,
den fräckaste han lyfte upp och slog
i blod till marken ned. De öfrige
hans folk ur rian dref; en strid begynte,
där knekten kom till korta. Flyende,
förföljde af de våra, in de bröto
uti din faders hus. Ej mer blott ord
och armkraft gällde där, men spjut och pilar.
Då lyfte en soldat dig på sin arm,
gick fram med dig till fönstret, ropande:
”Den första pil, I rikten emot oss,
blir detta barnets död.”
Din moder dignade på golfvet ned,
och när hon åter vaknade, då stod
i lågor stugan, kvidande du låg
på halfbränd tröskel; upp hon tog dig, flög
igenom eld och rök — och gården hann — där vred sig
din fader i sitt blod, och långt från fjärran
ljöd knektars hånskratt genom lågors gnissel.
Daniel Hjort.
Jag hör det tydligt, som jag lågan ser
och gården, skogen, — åkern bort till höger.
Ha! Minnet som en vådeld flammar upp
i dunklet af den natt, där förr jag famlat.
K a t r i.
Förstärkning hade Flemings knektar fått,
de våra flytt, din fader sårad fallit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
