Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scen 13.
DE FÖRRE. EN OFFICER och KNEKTAR af hertigens parti
inrusa med facklor och dragna svärd.
Hit facklan!
Johan Fleming
griper en fackla.
Daniel Hjort.
Grip honom!
Några af knektarne gripa Johan Fleming.
Johan Fleming.
Allt för sent!
Daniel Hjort.
Kom lös min kedja!
Knektarne befria honom från kedjorna.
Bort, hvalfven rämna, hjärtan brista! Luft!
luft! frihet!
Störtar ut.
Sigrid
uppvaknande.
O, min Gud! hvad har jag gjort!
Faller ånyo i vanmakt.
(Med skådespelets fyra första akter har den egentliga tragedien
Daniel Hjort fullbordats; femte aktens afslutning är af mer yttre
natur. Hertig Karl uppträder på slottet, håller räfst med sina
motståndare och dömer bland andra den unge Johan Fleming till döden.
Hans moder, fru Ebba, möter Katri, som triumferar: hon har nu
genom sin son fått hämnd. Äfven Daniel Hjort gläder sig med
henne, ehuru det griper honom, när han plötsligt får se att Sigrid
Stålarm dränkt sig. Men just som han nu icke desto mindre vill
lefva upp för modern, verksam, trotsig och stolt »för ädla värf»,
nås han själf af hämnden. Olof Klaesson Fleming sticker ned honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
