Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Fleming.
Lögn!
Sigrid.
Nej, honom hör!
Daniel Hjort.
Sitt hat hon lade till mitt hat mot er,
sin hämnd till min förtviflan öfver er.
Och det försmådda hjärtat, det fick ro
och tviflet flög och tanken fick en tro.
Jag hade intet svärd, jag hade ord,
jag hade ingen makt, jag hade list,
och se, jag bragt er dock till fallets rand!
Och fast ni bundit mig i kedjors band,
I kunnen icke kedja sanningen;
och fast mitt brott mig för i afgrunden,
Guds dom i samma eld er rycka skall;
och fast I bringen hertigen till fall,
I kunnen ej förgöra lif och ljus.
Ja, störta slottet, er och oss i grus! —
Ersättning en gång eftervärlden tar!
Signalen, ett pistolskott, aflossas i hvalfgången. Svärdsgny och röster.
Johan Fleming.
Vårt svar! — Signaln det var — till domen far! —
Röster i hvalfvet.
Hell! Hertigens är segern!
Daniel Hjort.
Håll!
Sigrid
rycker vid Daniel Hjorts utrop facklan ur Johans hand och kastar den
blixtsnabbt långt bort; den slocknar, scenen blir mörk. Sigrid
faller afsvimnad ner vid Daniel Hjorts fötter.
Daniel Hjort.
Min kedja lös!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
