Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Till den ålderstegne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svajar fjärran från din öde stig;
nöjets blida, balsamfyllda fläktar,
flickans rosor, och pokalens nektar
lifva sjuklingen och lifva slafven;
ack, men lifva icke mera dig.
Löna dig för mödorna och striden
dessa lemmar, stämplade af tiden,
denna längtan, som sitt mål ej hann?
Eller gömmer det förödda tjället
någon njutning, någon skatt i stället
för den glädje, som kom in med våren,
och som gäckande med den försvann?
Ja, i djupet af ditt inre väcktes,
för hvar trånad, som af tiden släcktes,
högre nöjen, renare begär.
Ack, vi skåde blott din yttre slöja,
blott de fåror, som din panna plöja;
icke fridens ängel i ditt hjärta,
ej det Eden, som han skapat där.
Se, när dagens purpurlågor glimma,
tjusar än en guldbestrålad dimma,
än en blomma, i sin knoppning röjd;
först, när solens milda flamma bärgas,
flyr det bländsken, hvaraf gruset färgas,
och i oförgänglig skönhet tindrar
då det stjärnbeströdda fästets höjd.
Så, när ålderns långa afton skymmer,
flykta själens jordiska bekymmer,
och dess himmel går förklarad opp.
3. — Nationallitteratur. 25: l.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
