Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Idyll och epigram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men af den slogs hälften ned af axen;
hösten kom, och kölden tog hvad öfrigt.
Paavos maka slog sitt bröst och sade:
Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe!
Låt oss dö, ty Gud har oss förskjutit;
svår är döden, men att lefva värre.
Paavo tog sin hustrus hand och sade:
Herren pröfvar blott, han ej förskjuter.
Blanda du, till dubbelt, bark i brödet,
jag vill gräfva dubbelt större diken,
men af Herren vill jag vänta växten.
Hustrun lade dubbelt bark i brödet,
gubben gräfde dubbelt större diken,
sålde korna, köpte råg och sådde.
Våren kom, och drifvan smalt af tegen,
men med den flöt intet bort af brodden;
sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
men af den slogs intet ned af axen;
hösten kom, och kölden, långt från åkern,
lät den stå i guld, och vänta skördarn.
Då föll Paavo på sitt knä och sade:
Herren pröfvar blott, han ej förskjuter.
Och hans maka föll på knä och sade:
Herren pröfvar blott, han ej förskjuter.
Men med glädje sade hon till gubben:
Paavo, Paavo, tag med fröjd till skäran;
nu är tid att lefva glada dagar,
nu är tid att kasta barken unnan,
och att baka bröd af råg allena.
Paavo tog sin hustrus hand och sade:
kvinna, kvinna, den blott tål att pröfvas.
som en nödställd nästa ej förskjuter;
blanda du, till hälften, bark i brödet,
ty förfrusen står vår grannes åker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
