Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Idyll och epigram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27.
Stor var tavastländarn Ojan Paavo,
stor och väldig ibland Finlands söner,
stadig, som en granbevuxen klippa,
djärf och snabb och kraftig som en stormvind.
Tallar hade han med rötter uppryckt,
kufvat björnar med sin blotta armkraft,
lyftat hästar öfver höga gärden,
och, som strån, förmätne männer nedböjt.
Och nu stod den starke Ojan Paavo
stolt och väldig uppå lagmanstinget;
midt på gården stod han ibland folket,
som den höga furan ibland småskog;
men han hof sin stämma opp och sade:
finns här en af kvinna född och ammad,
som förmår att hålla mig på stället,
blott ett ögonblick på samma ställe;
den må taga strax mitt rika hemman,
den må vinna mina silfverskatter,
den må äga mina många hjordar,
och med kropp och själ är jag dess egen.
Så till folket talte Ojan Paavo;
men förskräckte stodo bygdens drängar,
tigande i nejden af den stolte,
och där trädde ingen fram till honom.
Och med undran och med kärlek sågo
bygdens flickor på den unga kämpen;
ty han stod, den starke Ojan Paavo,
som den höga furan ibland småskog,
och hans öga brann, som himlens stjärna,
och hans panna lyste klar som dagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
