Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Legender - Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flög, af dagern väckt, mot skyn. Försvunnen
var naturens dvala snart. På toner
följde toner nu, och nya stämmor
vaknade i dal, i höjd. Ett jubel
ljöd bland luftens dimmor, ljöd bland träden
kring den gamle, och han själf, af sångens
glädje gripen, glömde nöd och sorger
och föll in med ord. Den sköna psalmen,
sommarns psalm, ”Den blomstertid nu kommer,”
ljöd i stilla darrning från hans läppar.
Och den blomstertid var kommen. Sommarn,
som han sjöng om, var af inga murar
utom honom stängd. Dess örtesängar
växte för hans fot, dess fågelsånger
hörde han; och Kristus, som han nämnde
Sarons blomster, gröna dalens lilja,
kom som blomster och som lilja, värmde,
som han bad, i hvarje fläkt hans sinne.
När han slutat psalmen, hade höjden
klarnat redan, blott kring lägre rymder
låg ett töcken än. Då steg ur österns
molnbädd solen opp och göt en strålflod
öfver landets, öfver vattnets dimma.
Tystare blef rymden, luftens skaror
sökte hvila, hvarje väsen tycktes
vilja endast skåda nu, ej sjunga;
och den gamle följde med sitt öga,
stum af andakt, ljusets väg. — Hvad dunkelt
syntes nyss, var nästa stund förklaradt.
Udde efter udde dök ur dimman,
ö vid ö stod fram; en värld af fägring
växte sakta opp ur skuggans tomhet,
tog begränsning, färger, glans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
