Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Legender - Kyrkan - Chrysanthos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förliden
längesen var morgonstunden redan,
när, med klarnad blick, med molnfri panna,
rörd och tacksam, från sin plats den gamle
reste sig och gick till jullen åter.
Men han såg till afsked än tillbaka
upp mot stranden. ”Nu Guds frid med eder,”
så han hördes säga, ”fåglar alla,
unga bröder, systrar, Guds församling,
som med mig i dag, i samma kyrka,
honom prisat och hans ära sjungit.
Och haf tack, du tolk af himlens läror,
klara sol, som nu för oss predikat,
böjt vårt hjärta, att hans godhet känna,
och lagt ut hans verk för våra ögon.”
CHRYSANTHOS.
I den kristna kyrkans första tider,
när, i ljuset från den nya världen,
jorden bleknade, och mången trogen
vände bort från den med rysning ögat,
bodde i Aten en man Chrysanthos.
Tidigt, innan än den bruna locken
vissnat på hans hjässa, kinden mistat
vårens blomning, höga pannan fårats,
hade ordet hunnit till hans öra,
och hans hjärta öppnats gladt för Kristus.
Men hos honom föddes, med hans nya
födelse, ej fasa för hvad fordom
han i lifvet aktat kärt och heligt.
Aldrig kunde han förmås att hata
denna jord, där Hellas fanns, hans sköna,
varma fosterland, hans tjusning ständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
