Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Julkvällen - Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt han och såg mig i ögat likväl och klagade högljudt,
liksom om något han saknat ännu. Ej hade jag stunder
länge att bida och vaka min natt orolig i skogen,
utan jag tog till slut ur min ficka en flaska med brännvin,
drack, och manade sen den fallne kalmucken att dricka:
här, tag värma, kamrat! Drick ut, var mänska och skrik ej;
svårare kunde du dö, än med brännvinsflaskan för munnen!
Så jag sade, och han utsträckte den darrande handen,
fattade flaskan och drack och blängde med ögat af glädje.
Men då han druckit allt, att en droppe ej mera var öfrig,
teg han och stödde sig lugn mot tufvan och slumrade genast.
Snart till lägret jag kom, och det trumlades åter till uppbrott,
såsom vi plägade då, fast segrande, draga oss undan;
tropparna ordnades alla till tåg, och vi började vandra.
Se, då hade jag tid att natten igenom i kölden
minnas att flaskan var tom; och jag harmades öfver min
enfald,
att som en kvinna jag sviktat och lydt mitt blödiga hjärta.
Dock gick natten förbi och morgonen grydde, och strider
följde på strider igen; blod spilldes, och nya bekymmer
kommo med nya dagar, och lätt förglömdes de gamla.
Så blef sommar till slut, och sommaren följdes af hösten.
Aldrig tänkte jag mer på det öfverståndna och gamla.
Våren och vårens mödor och krig försvunnit ur minnet,
likasom snön, som smälte och rann till sjöarna spårlöst;
ett blott tänkte jag på, att försvara det älskade lifvet,
kämpa som man för mig själf, och därnäst för min granne
i ledet,
sen att hinna till aftonens ro, uttröttad af dagen.
Sådan kom jag en natt att af eftertroppen i nöden
glömmas och lämnas kvar på min post. Afsides och ensam
stod jag och anade ej, att kamraterna tågade dädan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
