Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Julkvällen - Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”ärade herre, oss behöfver ej människolifvet
lära hur vanskligt det är och hur ringa att bygga sitt hopp på.
Ofta vi sett långt förr, än ett kvällsmoln mister sitt skimmer,
äfven den rödaste kind omskifta i färgen och hvitna;
skulle förgängelsen då oss drabba med skräck, som ett under.
Satt jag dock mången kväll i den ensliga stugan vid härden,
såg tallbrasan till glöd förvandlas, och hörde hur stormen
växte med dån därute och dref snöskurar mot väggen.
Hoppet gladde mig då; han kommer, tänkte jag, åter,
hugger mig ved och väcker till låga den slocknande glöden,
lättare blir det väl då, långt gladare slutar jag dagen.
Ärade herre, nu han kommer ej; skulle jag klaga?
Kom han, satt han engång, kanhända, som jag i ett skogstjäll
krumpen och tyst, med kryckan och ålderdomen till sällskap,
ägde ej någon älskande själ att växla ett ord med,
ingen att hvila sitt öga uppå tillgifvet och vänligt,
ingen att trygga sig vid i sin bräcklighet. Vore ett sådant
lif väl önskeligt mer, än den fredade hvilan i jorden.
Lycklig är han, som sluppit; för mig byts sakta till afton
dagen ändå, som tillförne, och jag är öfvad att tåla.”
Så han sade. Sin hand åt den åldrige räckte majoren:
”gamle Pistol,” så talte han, ”se, för honom, som åter
trefnaden fört till mitt hus, för min dotters lif, för kaptenen
föll han, er son, så hör jag, och föll, som det ägnar en
krigsman.
Därför får ni ej mer i er enslighet dväljas i skogen,
hit skall ni flytta och bo; rum finns det i stugan, och mänskor
mera än nog till er tjänst, då er krafterna svika med åren.
Kom, kamrat, kom, låtom oss gråna i friden tillsammans,
såsom i mången strid vid min sida ni kämpade fordom.
Lifvet är kort, hän vandrar den ena och andra, och sällsynt
blir alltmer för den gamle en vän från krafternas dagar.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
