Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Fjalar - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En glömme dock sångaren ej,
årtyngde Sjolf, härskarornas bane, dig,
ende af forna tiders hjältar,
sparad åt Fjalar kung i hans ålder än.
Du stod vid hans sida, då ung
i bådas ådror brusade lifvets ström;
trotsande årens makt och dödens,
blödde en svalkad blod du med honom än. —
Lyss, konungen reser sig opp,
hans hand har fattat skummande hornet kring.
Hugad är drotten nu att tala,
svärja han vill sin ed, det är löftets stund.
”Upp,” talar han, ”lyssnen I män,
den gamle ekens svällande sommarlöf,
vuxna på nytt kring gråa stammen,
härjad af stridens stormar så mången gång.
Hvem finnes bland eder, som ren
på blomsterängar kufvade fjärlar, när
fjärran på Morvens strand Dunkomar
bleknande bet min glafven med blodig tand?
Skepp hade jag nio; med män,
till hundrade från hvarje, i land jag gick.
Mötte med dubbel makt mig Morven,
glimmande stolt mot gryende dagens rand.
Två stodo på stranden vi kvar,
jag en och Sjolf den andra, när kvällens sky
bleknad i väster sam, och månen
sänkte på svärdets skördar sin blick af frid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
