Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Fjalar - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu, trampa din nattliga ban.
När en gång Fjalar rister sig geirsodd, kom,
innan hans hand vid svärdet domnar,
gälda han vill dig lön för din svarta lögn.”
”Kung,” talade Dargar, ”ditt ord
har ej förgäfves manat; jag komma skall.
Räknade äro lifvets stunder,
äfven för oss de fyllas en gång. Farväl!”
Bort vandrade siaren lugn.
Men in med kungabarnen en tärna kom,
nalkades drottens tron och lyfte
båda i tystnad sakta på faderns knän.
Ej jublade kämparne mer,
ej gick kring laget skummande hornets fröjd;
tyst som en grift var salen, tysta,
bäfvande blickar lefde kring Fjalar blott.
Val skulle han göra. Han såg
på Hjalmar först, såg länge, hans anlets natt
klarnade, blott till afsked tycktes
stilla hans öga sjunka på dottern nu.
Hon mötte hans öga och log,
mot fadersbarmen lutande kinden trygg;
darrande satt kung Fjalar åter,
gudabekämparn skalf för ett värnlöst barn.
Bort flydde från henne hans blick,
på Hjalmar föll den, flydde från honom, flög
snabb som en ljungeld mellan båda,
tills att, mot höjden riktad, den kvarblef stel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
