Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Fjalar - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då reste sig Sjolf. På hans kind,
den bleka, gråa, rullade klar en tår.
Fram till sin gamle vapenbroder
steg han och hof till darrande ord sin röst:
”Kung, Hjalmar skall föra ditt svärd
engång, när själf du hvilar med maktlös arm,
skydda ditt land och fjärran väcka
minnet af Fjalar än, där det slumra vill.
Dröj längre då ej i ditt val!
Brant står vid stranden klippan, och nedanför’
väntar i tystnad svala vågen;
lätt som en gnista slocknar din dotter där.”
Så hördes han tala, han tog
från faderns knä det leende offret. Snart
öppnades salens dörr, och natten
slöt i sitt stumma mörker den gamles väg.
Kvar satt där han sutit ännu
orörlig Fjalar; endast hans hand, som nyss
slöt sig till stöd kring dottern, syntes
ligga, som vissnad, nu på hans tomma knä.
Sent höjde han blicken. Han såg
kring vida salen forskande, bister, mörk;
kämpar, som lett mot dödar, syntes
bäfva för blixten, född i hans ögas natt.
Nu tystnaden bröt han. Hans röst
var djup som fjärranrullande åskors dån.
”Vittnen af Fjalars sorg,” han sade,
”börjad är striden, hören er konungs ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
