Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Fjalar - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tämd är jorden, tämdt är mänskosinnet,
bärsärksmodet ej dyrkas mer,
andra makter råda i svärdets ställe,
och där våldet segrade, segrar lag.
Tukt och seder skattas, mildhet trifves,
fredligt yrke sin ära har.
Så har Fjalar mäktat sitt rike ordna;
säg mig, skuggors tolk, om han fyllt sin ed?
Men det hot, du bar från dina gudar,
som en rök det försvunnit har.
Ingen syster sluter min son i famnen,
och min hjässa tryckes af ingen blygd.
Blåa djupet gömt min enda dotter;
öfver kufvade vågors rymd,
fläcklös, mångbesjungen, sin faders ära,
Hjalmar säll från seger till seger far.
Blott ett löfte än jag ej fullbordat,
det skall fyllas; min tid är kort.
Nalkas, Dargar, kom att din skuld försona,
för din lögn jag kräfver i bot ditt blod!”
Gamle siarn såg på kungen neder:
”lifvets börda,” så talte han,
”skall från mig ock lyftas engång, o Fjalar,
och för tidig kommer mig döden ej.
Skådat har jag nog af mänskoöden,
pröfvat sorger och fröjder nog.
Dock en stund fördrar jag väl än att lefva;
jag begär den stunden för din skull, kung!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
