Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Fjalar - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dröj med hämnden, tills ett vittne kommer,
som förhöjer din segers glans.
Dröj, tills Hjalmar kommer, sin faders ära;
ej blir väntan lång, han är fjärran ej.”
Så han talte, och han teg och sträckte
handen stilla mot hafvets rymd,
och i jubel stormade Fjalars skara:
”Gautiods drakar närma sig, Hjalmar syns!”
Hjalmar syntes. Lätt på blåa banan
flög hans flotta mot hemmets strand.
Närmre, närmre glänste, hvar stund, hans segel,
och kring kölar skimrade vågors skum.
Glädje sken ur gråa kämpars blickar,
där de samlats på skyhögt fjäll.
Gamle kungen syntes allena mulen,
tankfull, mörk mot skeppen han såg, och teg.
Först, när hamn de nått, och klippors branter
skymde bärgade segel ren,
föll kung Fjalars öga på Dargar åter,
och han bröt sin tystnad och ordet tog:
”Ej jag trodde mig min son få skåda,
ryktet sjöng, att han fjärran var.
Dock den dag af lifvet jag afsked tager,
kan väl, utan undran, ett under ske.
Hjalmar nämnde du. Välan, han kommit,
höja skall han min segers glans.
Här, med sol, med haf och med jord till vittnen,
skall han stå och döma emellan oss.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
