Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Veteranen - Löjtnant Zidén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stor tack vill han er säga
för denna sköna dag,
ty aldrig har han skådat
ett härligare slag.
Gud vare pris och ära,
vårt folk vet segra än,
än lefver fädrens anda,
ännu har landet män.”
* * *
LÖJTNANT ZIDÉN.
Det var den tappre löjtnant Zidén,
han hade sin egen sed,
för fronten ville han gå allen:
”framåt mina vasagossar,
nu gäller att hinna med.”
Främst ville han gå hvar fara emot,
hans folk fick trampa hans stråt.
Gud nåde den, som var trög på fot,
så snart löjtnanten ropat:
”hurra, mina män, framåt!”
Så lärde han in på eget vis
sin lilla käcka hop,
fördrog ej trassel och exercis:
”tätt efter i fjäten, gossar,”
det var hans kommandorop.
Och framåt såg han, han såg sig ej om,
när så mot faran det bar.
Hur tätt i spåren hans skara kom,
det brukte han sällan varsna,
förrn midt i striden han var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
