Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Löjtnant Zidén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först då, när fiendens hop han nått
och börjat hugga och slå,
då såg han efter, hur flinkt de gått,
hans kära vasagossar,
hur nära de voro uppå.
Och hände då att han kring sig fann
sitt hela kompani,
då var allt präktigt, då ropte han:
”hurra, det var flink manöver,
nu äro vi herrar, vi.”
Men gick hans trupp, då han själf sprang fram,
och kom han i strid förrn den:
”Gud sig forbarme, en sådan skam!
Nu hafva de gått som paddor,
nu blefvo de efter igen.”
Han förde, då kriget först bröt ut,
en trupp af femtio man;
den hade smultit ihop till slut,
med tjugu vasagossar
stod nu i hären han.
Men om med färre och om med fler,
det gaf han ej akt uppå,
han följde sitt gamla krigsmaner:
”tätt efter i fjäten, bussar,
nu gäller det fart, låt gå!”
Der var i striden vid Virta bro,
den sista där han var med,
på ögonblicket sågs allt bero,
Fahlander, Malm och Duneker
de bröto mot stranden ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
