Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Otto von Fieandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ofta midt bland vapnens brak
tog han därför ny tobak,
lät sin närmsta busse bida
och slå eld, förrn han fick strida.
När han sen i hopen stod
öfversköljd af svett och blod,
gjorde med sin dagg försöken
och ur bottnets djup sög röken,
Fick sin trupp i ordning ställd,
bajonetten vackert fälld,
och bröt in i värsta klämman,
var han som på eget hemman,
Talte finska som en tolk,
skrek som åt sitt arbetsfolk,
en fick pris, en ann en skrapa,
ingen fick stå lat och gapa.
Då, så säga än hans män,
var ej godt för fienden,
då var gubben lik hin onde,
annars var han som en bonde.
Sådan kom han med sin flock,
samma pipa, samma rock,
efter många hårda strider,
fram till Karstula omsider.
Hela finska härens hopp
hvilade på denna tropp,
knappt tolfhundra man numera;
Wlastoff kom med trefaldt flera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
