Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Fältmarskalken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bet tillhopa sina tänder
och bröt ut i harm och sade:
”det är sant, han är en främling,
har ej växt i våra dalar,
han förstår ej våra seder,
ej det språk vår tunga talar;
Men vårt land det har han skådat,
han har sett dess skär och öar,
sett, som vi, från våra höjder
dessa tusen, tusen sjöar.
Utan Gud och utan hjärta
måste dock den mänska vara,
som ej tjusas in i döden
af att detta land försvara.”
Christjernin såg upp mot Lode:
”hör du, broder, på de unga?
Klingspor har som vanligt åter
råkat ut för deras tunga.
Sälla må vi väl oss prisa,
om vi falle, om vi blöde;
det är annat än att drabbas
af vår arma marskalks öde.”
Gamle Lode, barske herren,
hade sutit tyst vid talen;
nu blef gubben röd i synen
och stod högrest upp i salen,
drack sitt fyllda glas i botten,
stötte det med kraft i bordet,
fick sin hatt inunder armen
och tog harmfull så till ordet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
