Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Fältmarskalken - Sveaborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveaborg
”Jag går bort från detta gille,
andra må här ha sin gamman.
Klingspor får man höra klandras,
hvar man helst må råka samman.
Fältmarskalken, fältmarskalken,
annat finns ej i språklådan;
det är skam att tappra männer
täckas tala om en sådan.”
* * *
SVEABORG.
Vi suto efter slutad dag
vid aftonbrasans sken,
den gamle fänrik Stål och jag,
det var vår vana ren.
En stund flöt bort vid glam och skämt;
då råkte Sveaborg bli nämndt.
Jag nämnde flyktigt blott dess namn,
men det blef allvar då:
”har du sett ön i hafvets famn
med Ehrnsvärds fästen på,
Gibraltars like i vår nord?”
så tog den gamle mörk till ord.
”Den blickar öfver haf och fjärd
med ögon i granit,
den lyfter högt sitt Gustafssvärd
och menar stolt: kom hit!
Det svärdet sänks ej för att slå,
det blixtrar blott och krossar så.
22 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
