Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Sveaborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveaborg
Ej glöms i tiders tid den dag,
då denna sägn blef sann,
då likt ett dystert tordönsslag
det säkra bud oss hann,
att landets sista hopp gått ner,
att Sveaborg var svenskt ej mer.
Har hafvets bottenlösa svall
det i sin afgrund sänkt,
har himlens blixt, har åskans knall
dess fasta murar sprängt,
fanns ingen man på vallen kvar?
Det frågtes blott, det gafs ej svar.
Men djupt ur mången sluten barm
en pressad suck sig bröt,
och mången blick, på tårar arm,
i strida floder flöt;
det hade dött, ens fosterland,
man stod och grät vid grafvens rand.
O lif! Den man, hvars skuld det var,
att denna tårflod rann,
en gång den skönsta lager skar,
som någon hjälte vann:
den svenska flottans största glans,
dess seger vid Svensksund, var hans.
Dock om sitt ljus, sin glans en värld
utaf hans klinga fått,
om solar bleknat för hans svärd,
skall han föraktas blott.
Det blir hans lön för hans bedrift
på klippan där med Ehrnsvärds grif t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
