Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Sveaborg - Döbeln vid Jutas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du älskar, yngling, ton och sång,
vår forntid älskar du,
kanhända sjunger du engång
hvad jag förtäljer nu;
då gif hans svarta bragd sin dag,
men hölj i natt hans namn, som jag.
Förtig hans ätt, nämn ej hans stam,
hvälf ej på den hans brott;
må ingen rodna för hans skam,
den drabbe honom blott.
Den, som forrådt sitt land, han har
ej ätt, ej stam, ej son, ej far.
Nämn honom blott den falska arm,
man ställt till Finlands stöd,
nämn honom blygd och hån och harm
och skuld och straff och död.
Det är blott så han kallas bör,
det är att skona den som hör.
Tag allt hvad mörker finns i graf
och allt hvad kval i lif,
och bilda dig ett namn däraf
och det åt honom gif;
det skall dock väcka mindre sorg
än det han bar på Sveaborg.”
* * *
DÖBELN VID JUTAS.
Herr prosten talte: ”Döbeln är en hedning,
förtappad är han evigt om han dör.
Jag kommer, varnar, bjuder tröst och ledning,
och han, han ligger tyst en stund och hör;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
