- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:1. Johan Ludvig Runeberg /
247

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Fänrikens marknadsminne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fänrikens Marknadsminne

När skall han sitt dåd förklara, när skall han till ansvar stå
för de steg han tog tillbaka, då han kunnat framåt gå,
för den nesa, som han fäste på vårt rykte, på vårt mod,
för de tårar dem vi göto, då vi bort få gjuta blod?

Sveko vi vid Siikajoki, när det ändtligt gällde sen,
låg vid Revolax vår styrka ej i armar, men i ben?
Adlercreutz har kunnat svara, Cronstedt ock, och andra fler,
men de tappre, hör jag, finnas där de icke svara mer.

Jag har nämnt de stora båda, ära, ära öfver dem!

Många deras vederlikar gått som de till fridens hem.
Döbeln hvilar, Duneker hvilar; spörjs det nu om deras tid,
får, som här, til vittne duga en förgäten invalid.

Hvarför fick jag icke falla där så mången hjälte föll,
där den käcka finska hären sina högtidsstunder höll,
där vår ära lyste klarast, där vår lycka blidast var,
under Siikajokis, Salmis, Alavos och Lappos dar.

Ej jag tvungits då att tåga högt mot nordens snö på nytt,
ej att se vår segerglädje snart i mörk förtviflan bytt,
ej att sörja tusen bröder, bittert dömda innan kort
att på Torneås isar stelna och vid Kalix skänkas bort.

Hårda slut på våra mödor, tunga afsked från vårt land!
Dock jag kom med några andra än till Västerbottens strand.
Sen jag där med trofast kärlek blödt den svenska sanden röd,
sitter nu jag här på torgen, sjunger för en smula bröd.

Gud bevare fosterlandet! Ringa är allt annat sen,
en soldat skall kunna mista lif och lycka, arm och ben.
Gud bevare fosterlandet, det ar summan af min sång,
så, fast andra ord förbytas, slutar jag den hvarje gång.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/25/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free