Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Lotta Svärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men vacker än, fast på annat vis,
för en krigsmans sinne hon var,
och ofta nämndes hon än med pris
som i blomningens bästa dar.
Fast de forna löjenas högkvarter
nu hyste rynkor en flock,
och ögat ensamt var brunt ej mer,
men hela anletet ock.
Hon älskade kriget, hvadhelst det gaf,
mot-, medgång, fröjder, besvär,
och de gråa gossarne höll hon af,
och därför var hon oss kär.
Och om någon med Svärd vid hans fana stått,
var han säker att ej bli glömd,
åt sådana mätte hon fullare mått,
och för den skull blef hon berömd.
Så följde hon trogen och käck armén,
hvarthelst på sin marsch den kom,
och där skotten smällde och kulan hven,
där var hon ej långt bakom.
Ty de kära gossarnes unga mod
det tyckte hon om att se,
och mente, hur nära hon striden stod,
”att hon ej var närmre än de.”
Och om någon tröttnat i rök och eld,
eller fått sig ett ädelt sår,
så ”ville hon ha sin butik så ställd,
att han nådde en styrketår.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
