Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Lotta Svärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon sköt på den stolte en vredgad blick:
”det är väl jag känner dig nu.
För en fattig moder i fält du gick,
men hur stridde i dag här du?
I mitt tält där satt du försagd och vek
och kved att du sårad var.
Nu bär du rosor, då var du blek,
och såret, hvar finns det, hvar?
Säg ej din moder i grafven bor,
att för henne gevär du ej tog;
si! Detta land är din gamla mor,
det är denna mor du bedrog.
Och hade du skatter din ränsel full,
och ett haf att ösa dem från,
vid Gud, en droppe för allt ditt gull
jag gaf ej en sådan son.”
Hon knöt vid sidan sin näfve blott,
det var så madammens maner,
och den rike stormaren fann ej godt
att försöka närma sig mer.
Men ett stycke borta vid vägens rand
där satt en yngling allen,
på honom sänkte hon blicken ibland
med den blidaste stjärnas sken.
Det syntes, om närmre hans skick man såg,
där han satt mot geväret stödd,
att han följt med möda vårt skyndade tåg
och att rocken var genomblödd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
